7. november 2018

NOLL KEJSARBUK, MEN... BLEK TORNSEGLARE - JAAA! BLEK TORNSEGLARE!














Fältskiss från Havgårdssjön, detalj.


Då jag i dag ändå skulde från København till Pulken kändes det upplagd, att köra en sväng om Havgårdssjön, där en kejsarörn hade setts de två förutgående dagar. När jag anlände till området fick jag snart syn på en grupp fågelskådare, som stod och spanade. Jag höll naturligtvis in och frågade chans. Ingen kejsare där. Då detta ställe var välbevakad beslöt jag köra vidare för att spana från Bisbjär, men då jag inte är på något larmsystem utväxlade jag innan dess telefonnummer med en av skådarne, så vi kunde meddela varandra. Jag fortsatte till Bisbjär. Inga skådare fanns på plats, och jag slog mig ner i skogskanten med utsikt mot nord.

Jag hade inte suttit länge innan jag över Havgårdssjön fick syn på något, som omedelbart såg ut som en liten falk. Efter några sekunder insåg jag till min överraskning, att det inte alls var en falk, utan en seglare. Det konstiga var blott, att vingslagen var annorlunda än tornseglarens; långsamare och mer falklika, liksom lite slöa, något som fick fågeln verka större än tornseglare. Vingarna var dessutom aningens trubbigare och dräckten klart ljusare än hos systerarten. Kroppen var mellanbrun, vingarnas ovansida visade emellanåt tydlig kontrast mellan mörkare täckare och yttre handpennor och blekt gråbruna inre handpennor och armpennor. Det omedelbara falkinntrycket understöddes av en tydlig kontrast i ansiktet – ljus undertill och mörk ovan på, så klart en effekt av stor, vit strupfläck. Undervingerna sågs inte särskild väl,

Fågeln sågs under ca en minut (ca 10:48 – 10:49) flygande från Havgårdssjön mot nord, varpå den tappades över ett ruckelhus utmed järnvägen. Obsavståndet har varit först 800 m, sedan upp mot ca 1,5 km. Jag var inte i tvivel om artbestämmningen, som var på plats efter ca 10 sekunder, nämligen blek tornseglare.

Strax efter att jag hade tappat bort fågeln ringde jag och meddelade dom jag hade utväxlat telefonnummer med, varpå jag skissade fågeln medan jag ännu hade den i friskt minne. Även färgarna gick det att fasthålla - jag hade akvarellfärgarna med mig, och ett par vattedroppar, som låg kvar på et löv, fick duga som “doppa”.

Som tur var återfann mina skådarkollegor fågeln inom kort, strax nord om Havgårdssjön. Jag körde bort till dom, och de följande timmor var fågeln inom synhåll på ner till väl en 3-400 m håll i både med- och motljus. Här uppmärksammade en af skådarna mig på två känntecken, som jag inte kände till. Det första var vingställningen, som sedd rakt fram- eller bakifrån under glid faktiskt är identisk med lärkfalkens tillsvarande, nämligen sänkt arm och uppböjd hand; något som ytterligare förklarade mitt omedelbara falkinntryck. Detta hade vi rik möjlighet till att studera. Det andra känntecknet var en svak kontrast mellan ljusare övergump och mörkare rygg, något som jag faktiskt tyckte mig se redan från Bisbjär, men inte skissade, då jag tog det för en ljuseffekt. Under den uppvisningen som fågeln bjöd på gavs rikligt tillfälla att se hur vingteckningen tok sig ut under olika belysningar. Vid vissa tillfällen var kontrasten mellan svart/mörk framkant på vingarna och stort ljust vingpanel så stark, att tanken föll på tärnmås. Även den stora, vita strupfläcken sågs fint..

Jag lämnade lokalen 13:17, glad över att min förmaning till mig själv om at vara uppmärksam och inte deppa och låta fåglar gå i sopsäcken ut av lathet, faktiskt i dag bar frukt.

Fältskiss från Bisbjär

Fältskiss frpn Havgårdssjön