 |
| Fältskiss från Havgårdssjön, detalj. |
Då jag i dag ändå skulde från
København till Pulken kändes det upplagd, att köra en sväng om
Havgårdssjön, där en kejsarörn hade setts de två förutgående
dagar. När jag anlände till området fick jag snart syn på en
grupp fågelskådare, som stod och spanade. Jag höll naturligtvis in
och frågade chans. Ingen kejsare där. Då detta ställe var
välbevakad beslöt jag köra vidare för att spana från Bisbjär,
men då jag inte är på något larmsystem utväxlade jag innan dess
telefonnummer med en av skådarne, så vi kunde meddela varandra. Jag
fortsatte till Bisbjär. Inga skådare fanns på plats, och jag slog
mig ner i skogskanten med utsikt mot nord.
Jag hade inte suttit länge innan jag
över Havgårdssjön fick syn på något, som omedelbart såg ut som
en liten falk. Efter några sekunder insåg jag till min
överraskning, att det inte alls var en falk, utan en seglare. Det
konstiga var blott, att vingslagen var annorlunda än tornseglarens;
långsamare och mer falklika, liksom lite slöa, något som fick
fågeln verka större än tornseglare. Vingarna var dessutom aningens
trubbigare och dräckten klart ljusare än hos systerarten. Kroppen
var mellanbrun, vingarnas ovansida visade emellanåt tydlig kontrast
mellan mörkare täckare och yttre handpennor och blekt gråbruna
inre handpennor och armpennor. Det omedelbara falkinntrycket
understöddes av en tydlig kontrast i ansiktet – ljus undertill och
mörk ovan på, så klart en effekt av stor, vit strupfläck.
Undervingerna sågs inte särskild väl,
Fågeln sågs under ca en minut (ca
10:48 – 10:49) flygande från Havgårdssjön mot nord, varpå den
tappades över ett ruckelhus utmed järnvägen. Obsavståndet har
varit först 800 m, sedan upp mot ca 1,5 km. Jag var inte i
tvivel om artbestämmningen, som var på plats efter ca 10 sekunder,
nämligen blek tornseglare.
Strax efter att jag hade tappat bort
fågeln ringde jag och meddelade dom jag hade utväxlat telefonnummer
med, varpå jag skissade fågeln medan jag ännu hade den i friskt
minne. Även färgarna gick det att fasthålla - jag hade
akvarellfärgarna med mig, och ett par vattedroppar, som låg kvar på
et löv, fick duga som “doppa”.
Som tur var återfann mina
skådarkollegor fågeln inom kort, strax nord om Havgårdssjön. Jag
körde bort till dom, och de följande timmor var fågeln inom
synhåll på ner till väl en 3-400 m håll i både med- och motljus.
Här uppmärksammade en af skådarna mig på två känntecken, som
jag inte kände till. Det första var vingställningen, som sedd rakt
fram- eller bakifrån under glid faktiskt är identisk med
lärkfalkens tillsvarande, nämligen sänkt arm och uppböjd hand;
något som ytterligare förklarade mitt omedelbara falkinntryck.
Detta hade vi rik möjlighet till att studera. Det andra känntecknet
var en svak kontrast mellan ljusare övergump och mörkare rygg, något
som jag faktiskt tyckte mig se redan från Bisbjär, men inte
skissade, då jag tog det för en ljuseffekt. Under den uppvisningen
som fågeln bjöd på gavs rikligt tillfälla att se hur
vingteckningen tok sig ut under olika belysningar. Vid vissa
tillfällen var kontrasten mellan svart/mörk framkant på vingarna
och stort ljust vingpanel så stark, att tanken föll på tärnmås.
Även den stora, vita strupfläcken sågs fint..
Jag lämnade lokalen 13:17, glad över
att min förmaning till mig själv om at vara uppmärksam och inte
deppa och låta fåglar gå i sopsäcken ut av lathet, faktiskt i dag
bar frukt.
 |
| Fältskiss från Bisbjär |
 |
| Fältskiss frpn Havgårdssjön |
