 |
Trana som har bärgats ute i Pulkens kärr.
|
 |
Det man ser här är Ingeborg, Solveig, Vigulf och Göran som står på stranden medan jag kämper mig genom mossen med en trana under armen.
|
 |
akta näbben
|
 |
alla får lov att klappa
|
 |
närbild av den nakna röda nacken
|
 |
Såret undersöks
|
 |
den svarta rödstjärten.
|
Dagen började med en lokal rarit i trädgården; en svart rödstjärt rastade tills dess att fotbollen kom fram. Det är bara andra eller tredje fyndet i Pulken och nu är inte detta präcis stället där man förvänter en svart rödstjärt heller, men grejen är, att grannens trädgård, där det nu läggs flisor och därför har grävts upp jordhögar, tilsammans med vårt potatisland bilder ett "industriområde" en miniature. De stolper som står i våran trädgård och som aldrig har forsynats med trådhägn, gjorde även i detta fallet nytta - den svarta rödstjärten satt på dom och spanada, liksom även hornugglor, flugsnappare med mera brukar göra.
Det skulde dock bliva annat som gjorde dagen minnesvärd. Barnen och jag skulde ut för att sätta upp skyltar, men så snart vi anlände till parkeringen kom Göran och uppmärksammade oss på en trana som hade fastnat i ett trådhägn ute i Pulkens centrala kärr. Vi var i den anledning tvungna att se stort på det rådande fågelskydd och bege oss ut för att ta loss den. Av alla ställen hade det hänt präcis där vattnet är som djupast, så det fanns inte annat att göra, än att jag tog av mig stövlar och ytterkläder och begav mig ut i kärret barfota. Det var just i det området där det som ser ut som ängsmark faktiskt är ett gungfly. Sina ställen bär det, andra ställen (de flesta) sjunker man i till grenen. Men dit kom jag, och nu fick jag lära mig ett nytt tranläte. När jag kom tranan nära väste den som en orm. Det var ganska lätt att få loss fågeln. Den hade lyckats kila foten fast mellan två metallwirer, och det var bara att dra dom isär, sen var den fri. Men den var tydligtvis avkräftat och blev liggande på magen, fast med rest hals och väsande med öppen näbb. Den behövde vårdas - strax över tårna var huden genomskåren till benet. Jag skulde alltså hava fågeln bragt i land. Jag har respekt för en trannäbb, och lösningen blev, att jag tog av mig tröjan och slängde den över tranans huved. Sen fick jag tag om dess hals, strax under huvedet, och då var det bara att ta den under den andra armen och bege sig genom mossen igen. Jag säger "genom", för "över" var det inte. Det var i dy och vatten till skrevet, och nu utan armarna till att hålla balans.
Hemma svepte vi en filt runt tranan och kom altet in i ett påslaken. Sen fick vi turas om att hålla fågeln, et grepp runt kropp och vingar och ett grepp kring halsen, så att den inte skulde börja kämpa och ställa till det för sig själv. Villtvården tillkallades och kom och hämtade upp den. Nu är tranan hos Magnus i Bromölla och för en stund sedan ringde de och berättade att tranen inte har brutit något, kan stå, men än så länge föredrar att ligga. De kommer rensa och torka ut såret och sen får vi se om de mener, att den kan återhämta sig. Jag kan till detta tillfoga, att jag ett flertal gångar har sett både enfota, halvandetbenta och halta tranor, som har gjort turen från Sydeuropa till Norden, så jag mener bestämt, att den har an bra chans till att klara sig.
