Här är en lite rolig kricka, det är ansiktsteckningen som jag syfter till och det är en krickahona som denna som gör, att jag kommer att fundera på om det någon gång kunde bliva möjligt att bestämma honor av amerikansk kricka. Denna fågel har en ansiktsteckning som visar ljus fläck vid näbbgrunden samt tydligt "årta-streck" på kinden. Därtill är kontrasten i ansiktet ovanligt stor, nästan så stor som hos årta. Variationen hos bägge krickor är dock stor och amerikansk kricka kan hava ett ansikte som i mina ögon är identiskt med en klassisk kricka. Denna fågel visar inga teckningar som inte kan ses hos kricka, de är bara väldigt tydligt avsatta. Vingspegeln på detta individ sågs inte och för att bara komma i närheten av att bestämma en amerikansk krickahona måste övervingens teckningen ses. Jag tyvker det är något ovanligt med denna fågels tertialer, kanske saknar den en tertial? Eller är det bara en tertial som har kommit fel när den vek vingen?
I vilket fall är krickorna ett vackert inslag i den tidiga vårens fågelliv. De är så diskreta, även hanarna är näst intill kamouflerade, men så eleganta och näpna. Jag återkommer jämt till att skissa krickor. Skedänderna, som också är en favorit hos mig, inbjyder mig sällan till at alstra något. De är som vägskyltar, livliga och våldsamma, dom tycker jag nog mera om för deras sätt att erövra uppmärksamheten.
Dock, under vårnätterna är krickan den anden som gör sig mest bemärkt. Då genom sitt läte.
