EN SYNTESE MELLEM ORNITOLOGI, POLITIRAPPORT OG JURIDISK FORSVARSSKRIFT, SKREVET I TØJLET BEGEJSTRING

Cigaren her malede jeg til brug i min Rk-beskrivelse af gråsejleren fra Bisbjär - og brugte den ikke. Det er simpelthen enormt svært ikke at male andet end det, man kan stå 100% inde for. Så snart et øje er malet, kalder det på en øjenmaske - som jeg intet belæg har, for at male. Var halen egentlig præcis samme farve som ryggen? Tjah. Svært at sige. Derfor blev beskrivelsen ledsaget af feltskitserne, og sådan ender det meget ofte. Noget af det aller sjoveste man kan opleve som fuglekigger, er nok at opdage en sjælden fugl. Men det er et tveægget sværd. For at kunne indgå i de officielle, ornitologiske annaler skal fuglen beskrives - i Danmark til DOF's sjældenhedsudvalg, SU, i Sverige til det svenske modstykke RK, eller, hvis det er en sjældenhed af mere lokal karakter, til Rrk.  Man kan selvfølgelig have held i held, som sidst jeg opdagede en sjældenhed i Danmark (det var en halsbåndstroldand i Farum Sø, 25.12.2015). Da var det første som skete, at den blev gennemfotograferet af adskillige twitchere. Så kan man, pyha, slappe af, for når folk skal have deres årsart godkendt, ryger nogle af billederne alligevel stensikkert til SU.    At dette er noget som sparer en for dages slid kan jeg bevidne, for jeg har netop beskrevet årets foreløbig tre bedste fund: Gråsejler til Rk samt savisanger og pomeransfugl til Rrk. Forskellen er ens, det er samme formular, som skal udfyldes og samme slid.  Selvom gråsejleren blev set af rigtig mange, og der blev fotograferet på livet løs. synes jeg den fortjente en beskrivelse. De to andre blev aldrig fotograferet, den ene end ikke set - pomeransfuglen var en hørt, overtrækkende (prøv lige at beskrive dét. Jeg har lige gjort det, og det er svært!) -  og savisangeren var der simpelthen ingen, som gad at se, selvom der var minimum 10 fuglekiggere indenfor de nærmeste 500 meters radius.  Jeg tænkte, at der måske var nogen, som ville synes det var meget interessant, at læse sådan en SU-beskrivelse/raritetsrapport. Det er jo en slags litteratur, som oftest forbliver mellem forfatteren og et bedømmelsesudvalg, men hvor forfatteren gør sig al mulig umage. Der er næsten tale om en form for syntese mellem ornitologi, politirapport og juridisk forsvarsskrift, skrevet i en begejstring - for den enormt gode historie, man selv synes det er - som man samtidig forsøger, at tøjle. Derfor kommer her min rapport til Rrk under Skånes rapportkommité omhandlende savisanger i Skanør i maj i år:   Raritetsrapport

Art (och ev. rasbestämning) Vassångare Antal 1 Ålder Kön Observerad från 2018-05-03 10:40:00 Observerad till 2018-05-03 10:40:00 därav sågs den väl ca 20 sek i alt Lokalnamn Kärleksstigen, Falsterbonäset, Sk Landskap Skåne Regional rapportkommitté (Rrk) Skåne Biotopbeskrivning trädgårder och busksnår ut till öppen strandäng. Fågeln satt i lågt snår, ca 2x15 m, av Rosa rugosa. Obsavstånd (m) 5 Flyghöjd (m) - Handkikare 10x42 Swarovski Tubkikare - Väder- och ljusförhållandenKlart, soligt. Medljus, men fågeln i först i helskugga, sedan halvskugga.

Författare Rapportör Carl Christian Tofte Adress Härnestadsvägen 127 Postort 296 91 Åhus Telefonnummer 0705229726 E-post ctofte@hotmail.com Erfarenhet av denna och liknande arter jag har stor erfarenhet med vasssångare, gräshoppsångare, flodsångare och träsksångare. Har fältobsad dom vid många tilfällen i Norden, Centraleuropa och sistnämda även i Kina. Stor erfarenhet med liknande tättingar i övrigt, aktuellt i detta sammanhanget inte minst näktergal, som är e av de fåglar jag SER mest i min trädgård sommartid. Aktiv antal år 25

Fyndbeskrivning Kortfattat om händelseförlopp (uppträdande, förhållande till andra arter, hur försvann den etc.) Går på Kärleksstigen. Ur ögonrkroken ser jag en rörelse i bottnen av ett snår. Lyfter kikaren och får se en helbrun sångare med kort ögonbryn, som sitter med sidan till. Undre stjärttäckare mycket långa, så att hela stjärtpartiet danner en lång trekant, Fågeln rör sig ut i halvskugga och ses nu snett ovanifrån med bröstet till. Ses tills då fri av störande vegetation men rör sig nu mot baksidan av snåret och försvinner. Vill inte flusha av hänsyn till evt twitchers, och ser inte fågeln igen. Sällskapade med följande fåglar - Storlek och hur denna bestämts Storleksbedömning kan vara svår på avstånd, men denna fågel var så nära, att storleksbedömning ger mening: jag skulde säga som en svarthätta med lång stjärt och mindre än t.ex. näktergal. Rörelse och flyktsätt Efter den rörelsen som gjorde, att jag fick syn på den, satt den bara stilla som visad på bifogade fältskiss (nedan tv.). De tiotal centimeter den sedan rörde sig, gick den på marken. Sen frös den igen, med horisontal kroppshållning, lite hukad och fortfarande med lätt höjd stjärt, och enda rörelsen var, att vända lite på huvudet. Inga vingflaxninger, sjärtspridningar, -vipp o.dyl. Min tur var, att den satt med fritt insyn de två omgångar den satt stilla. Rörde sig sedan bak ut i snåret, längs marken. Läten - Förväxlingsrisk förekommer teoretiskt med följande arter Framst flodsångare, men så absolut även näktergal, sydnäktergal, cettisångare samt busk-, kärr. trast- och rörsångare (m.fl.). Om man skuldeha en total blackout, kunde förväxling med gärdsmyg komma i fråga. Dessa arter kunde uteslutas på grund av Fågeln sågs först med sidan till och då sågs det för släktet Locustella så karakteristiska trekantiga stjärtparti: Hela partiet långt och trekantigt. Även om näktergalar och Acrocephalussångare med flera är snarlika, utesluter detta käntecken alla dessa och insnävrer möjligheterna til en art av Locustella-släktet. Sättet att röra sig understryker ytterligare bestämmningen till Locustella: Går på marken, fryser och hukar med horisontell kroppshållning. Det hade varit skönt att se den vita ytterfana på den yttre handpenna, men så snart jag såg bara hela kroppsformen, visste jag, att det var en Locustella, och, då den saknade fläcker, närmare vass- eller flodsångare, så jag försökte asap. avgöra om den hade fläcker på bröstet. Att den inte hade detta fick jag se, när den sedan flyttade på sig och vände bröstet till. Avsaknad av strecker på bröstet, samt den mörka, bruna färgen på hela översidan fastslog att det var vassångare. Nu var det tyvärr bara omöjligt att se teckningen på undre stjärttäckarna. Kortfattat om vad rasbestämningen grundades på - Kortfattat om vad åldersbestämningen grundades på - Kortfattat om vad könsbestämningen grundades på - Bestämningen skedde efter en stunds observation  Utförlig beskrivning (dräkt, proportioner, silhuett, mått för fångade ex. etc.) Till själva händelseförloppet skulde jag vilja tillfoga, att jag efter säker bestämmning sprang bort till den gruppen av skådare, som stod några hundrade meter söderut och letade rödstrupig sångare (som i övrigt inte sågs denna dagen). Stor var min häpnad, ty när de förstod, att vad jag hade hittat inte var den rödstrupiga utan en vassångare, då såg man deras besvikelse tydligt målad i deras ansikten. Alla resignerade och återvände till att betrakta sitt slånbuskage. Därför är jag glad, att rk ber om beskrivning, för att hitta vassångare rastande i en rosenbuske är absolut ingen vardaglig händelse och jag betrakter det som ett av de bästa fynd jag har gjort till dato. FORM OCH PROPORTIONER Storleken anslår jag til ca som svarthätta, fast med längre stjärt. Kroppen välproportionerad, kompakt, med brett bröst och med lång, i spetsen avrundad stjärt. Övre stjärttäckare långa, även dessa med rundad spets. Undre stjärttäckare mycket långa; nådde nästan spetsan av stjärtfjedrarna, och mycket fylliga, så att hela bakpartiet framstod trekantigt sett från sidan. Vingarna med böjd framkant, fint sluttande om kroppen. Näbben ganska fin. Fötter sågs inte. DRÄCKT Ôversida: ensfärgad mörk, djup brun (påminnande om, men mörkare än rörsågare), var jag uppfatter flodsångare som ljusare och mer oliventonad. Fläcker eller streck saknades. Undersida: Bröst och kroppssidor nästan så mörkt bruna som översidan. Inga streck eller markeringar, vilket även gällde bröstet. Även undre stjärttäckare mörka, men om färgen skulde hava varit fastställd skulde jag hava gjort detta som det första, medan fågeln sågs från sidan. nuancen på dessa fastställdes inte. Huvud: Hjässan av samma mörka färg som resten av översidan, vilket även gällde huvudets sidor. Mörkare ögonstreck. Kort, ljust och ganska tydligt ögobrynsstreck till bak om ögat. Strupen vitaktig och tilsammans med ögonbrynet den ljusaste del av dräckten, som sågs. Näbben spiss och rätt kort, mörk, dock på inre delen av undernäbben ljus (i fältskissen står "vist en lille, gul markering ved næbvig"). Ansiktsuttrycket argt, ögat mörkt, med en liten vit "tåra" under.

Bifogade filer Filtyp Filnamn image/png savisanger feltskitse.png

RECONSTRUCTING THE HIAWATHA IMPACT

Reconstruction painting of the Hiawatha impact, watercolour on paper. Carl Christian Tofte 2016

Following the publication by Kurt H. Kjær et al. of their discovery of an asteroid impact crater in northern Greenland - an area now covered by the Hiawatha Glacier* - I have one secret less to keep. I now have the opportunity to reveal some details about the synergetic process it was to work closely together with the team of researchers in an effort to reconstruct the impact event.

An asteroid impact has never been observed, and visualizing it, which became my task, was by no means easy! Just putting a pencil to the paper rose lots of questions. 

First and foremost the scene of the event had to be determined - and what wast the picture supposed to show? A free brainstorm resulted in the following: The asteroid with a tail of fire through the atmosphere with smaller offshoots drawing trails of light - the latter, not least over Cape York, where the big iron meteorite now adorning the yard of the Geological Museum in Copenhagen was found. This same meteorite may well be a fragment of the very Hiawatha Asteroid, thus suggesting a plausible course of the asteroid, coming towards Inglefieldland from the southwest.
 
The working hypothesis (the confirmation of which will need further field research) was that the impact event occurred 12.000 years ago. By then, the Inland Ice covered not only Greenland but a large portion of the Baffin Bay, as well. It was also thicker and thus without nunatks. A ground level view from somewhere out in the Baffin Bay was suggested. In that way both Cape York and the face of the ice shelf towering over the sea would be visible. But then again, this would give a minimum distance of several hundred kilometers from the viewpoint to the point of impact. Next question; How large would the explosion caused by a heavenly iron body with a diameter of ca 1 km be? The answer is a fire ball with a 20 km diameter (or maybe rather half a fire ball). In other words an explosion covering the entire atmosphere, but not very big seen from several hundred kilometers distance. Accordingly, I had to move the viewpoint much closer, discarding Cape York, which was no big loss - 12000 years ago that area would in any case have been unrecognizable, covered as it was by several kilometers of ice.
We ended up with a scene showing an even, wind swept ice surface.

The next problem was the offshoots. First I was told that these would fly ahead of the asteroid because they were smaller and, supposedly, had less friction with the atmosphere. Fortunately this was corrected - the opposite is the case. I pictured these offshoots as occuring in outer space, entering the atmosphere as a swarm, as seen below:

Early sketch. Here the offshoots enter in all sorts of directions - this is all wrong!

All wrong! The offshoots occur only after the asteroid enters the atmosphere, and further they will radiate from the "tail" of the asteroid. To show any offshoots at all I would have to draw the impact explosion at a stage prior to being fully devolved. An explosion covering the entire height of the atmosphere would "swallow" any offshoot - only a ball of light would be visible. Or rather would theoretically be visible. My research included watching quite many films of nuclear explosions. The actual experience of watching the impact, would most likely be a total "white out" of blinding light. Thus the naturalistic approach would be a white sheet of paper, but as this is rather boring, I settled for painting what you would see, given that you would actually be able to see anything.
With all this in place, I drew the picture below.

Next step. Here the impact explosion is drawn in pencil in lateral view at a stage prior to being fully developed. The diameter of the explosion is here around 5 km.

I tried painting the pencil drawing, adding some clouds - but these totally dwarf the explosion! They are much too big, resulting in a William Blake-like scene of apocalyptic serenity!

One from the research team pointed out, that if this is a lateral view, all of the offshoots should be below the asteroids tail. Now it became necessary to make a really simple sketch of what was actually happening, as seen below:

Simple sketch of an asteroid, offshoots and their area of ground impact.

 Now, at least I, and supposedly several researchers, knew a lot more than we did by the time of the initial brainstorm. I was now ready for the final painting. To twist the scene from apocalyptic serenity towards pure apocalypse, it was suggested, that the ball of fire was replaced by a cone of debris being torn out of the face of the earth. Further, the scene was switched from day to night and the clouds were scaled down and thrown towards the horizon. The result can be seen in media all over the world, going viral as being painted by a mr. Carl Toft - godspeed to you, Carl Toft.

Yours,

Carl Christian Tofte

*A large impact crater beneath Hiawatha Glacier in northwest Greenland, Kurt H. Kjær. Nicolaj K. Larsen et al. Science Advances, 14 Nov 2018: Vol. 4, no. 11

NOLL KEJSARBUK, MEN... BLEK TORNSEGLARE - JAAA! BLEK TORNSEGLARE!

Fältskiss från Havgårdssjön, detalj.

Då jag i dag ändå skulde från København till Pulken kändes det upplagd, att köra en sväng om Havgårdssjön, där en kejsarörn hade setts de två förutgående dagar. När jag anlände till området fick jag snart syn på en grupp fågelskådare, som stod och spanade. Jag höll naturligtvis in och frågade chans. Ingen kejsare där. Då detta ställe var välbevakad beslöt jag köra vidare för att spana från Bisbjär, men då jag inte är på något larmsystem utväxlade jag innan dess telefonnummer med en av skådarne, så vi kunde meddela varandra. Jag fortsatte till Bisbjär. Inga skådare fanns på plats, och jag slog mig ner i skogskanten med utsikt mot nord.

Jag hade inte suttit länge innan jag över Havgårdssjön fick syn på något, som omedelbart såg ut som en liten falk. Efter några sekunder insåg jag till min överraskning, att det inte alls var en falk, utan en seglare. Det konstiga var blott, att vingslagen var annorlunda än tornseglarens; långsamare och mer falklika, liksom lite slöa, något som fick fågeln verka större än tornseglare. Vingarna var dessutom aningens trubbigare och dräckten klart ljusare än hos systerarten. Kroppen var mellanbrun, vingarnas ovansida visade emellanåt tydlig kontrast mellan mörkare täckare och yttre handpennor och blekt gråbruna inre handpennor och armpennor. Det omedelbara falkinntrycket understöddes av en tydlig kontrast i ansiktet – ljus undertill och mörk ovan på, så klart en effekt av stor, vit strupfläck. Undervingerna sågs inte särskild väl,

Fågeln sågs under ca en minut (ca 10:48 – 10:49) flygande från Havgårdssjön mot nord, varpå den tappades över ett ruckelhus utmed järnvägen. Obsavståndet har varit först 800 m, sedan upp mot ca 1,5 km. Jag var inte i tvivel om artbestämmningen, som var på plats efter ca 10 sekunder, nämligen blek tornseglare.

Strax efter att jag hade tappat bort fågeln ringde jag och meddelade dom jag hade utväxlat telefonnummer med, varpå jag skissade fågeln medan jag ännu hade den i friskt minne. Även färgarna gick det att fasthålla - jag hade akvarellfärgarna med mig, och ett par vattedroppar, som låg kvar på et löv, fick duga som “doppa”.

Som tur var återfann mina skådarkollegor fågeln inom kort, strax nord om Havgårdssjön. Jag körde bort till dom, och de följande timmor var fågeln inom synhåll på ner till väl en 3-400 m håll i både med- och motljus. Här uppmärksammade en af skådarna mig på två känntecken, som jag inte kände till. Det första var vingställningen, som sedd rakt fram- eller bakifrån under glid faktiskt är identisk med lärkfalkens tillsvarande, nämligen sänkt arm och uppböjd hand; något som ytterligare förklarade mitt omedelbara falkinntryck. Detta hade vi rik möjlighet till att studera. Det andra känntecknet var en svak kontrast mellan ljusare övergump och mörkare rygg, något som jag faktiskt tyckte mig se redan från Bisbjär, men inte skissade, då jag tog det för en ljuseffekt. Under den uppvisningen som fågeln bjöd på gavs rikligt tillfälla att se hur vingteckningen tok sig ut under olika belysningar. Vid vissa tillfällen var kontrasten mellan svart/mörk framkant på vingarna och stort ljust vingpanel så stark, att tanken föll på tärnmås. Även den stora, vita strupfläcken sågs fint..

Jag lämnade lokalen 13:17, glad över att min förmaning till mig själv om at vara uppmärksam och inte deppa och låta fåglar gå i sopsäcken ut av lathet, faktiskt i dag bar frukt.

Fältskiss från Bisbjär

Fältskiss frpn Havgårdssjön