TRAN-DRAMA OCH SVART RÖDSTJÄRT

Trana som har bärgats ute i Pulkens kärr.

Det man ser här är Ingeborg, Solveig, Vigulf och Göran som står på stranden medan jag kämper mig genom mossen med en trana under armen.

akta näbben

alla får lov att klappa

närbild av den nakna röda nacken

Såret undersöks

 

den svarta rödstjärten.

Dagen började med en lokal rarit i trädgården; en svart rödstjärt rastade tills dess att fotbollen kom fram. Det är bara andra eller tredje  fyndet i Pulken och nu är inte detta präcis stället där man förvänter en svart rödstjärt heller, men grejen är, att grannens trädgård, där det nu läggs flisor och därför har grävts upp jordhögar, tilsammans med vårt potatisland bilder ett "industriområde" en miniature. De stolper som står i våran trädgård och som aldrig har forsynats med trådhägn, gjorde även i detta fallet nytta - den svarta rödstjärten satt på dom och spanada, liksom även hornugglor, flugsnappare med mera brukar göra.

Det skulde dock bliva annat som gjorde dagen minnesvärd. Barnen och jag skulde ut för att sätta upp skyltar, men så snart vi anlände till parkeringen kom Göran och uppmärksammade oss på en trana som hade fastnat i ett trådhägn ute i Pulkens centrala kärr. Vi var i den anledning tvungna att se stort på det rådande fågelskydd och bege oss ut för att ta loss den. Av alla ställen hade det hänt präcis där vattnet är som djupast, så det fanns inte annat att göra, än att jag tog av mig stövlar och ytterkläder och begav mig ut i kärret barfota. Det var just i det området där det som ser ut som ängsmark faktiskt är ett gungfly. Sina ställen bär det, andra ställen (de flesta) sjunker man i till grenen. Men dit kom jag, och nu fick jag lära mig ett nytt tranläte. När jag kom tranan nära väste den som en orm. Det var ganska lätt att få loss fågeln. Den hade lyckats kila foten fast mellan två metallwirer, och det var bara att dra dom isär, sen var den fri. Men den var tydligtvis avkräftat och blev liggande på magen, fast med rest hals och väsande med öppen näbb. Den behövde vårdas - strax över tårna var huden genomskåren till benet. Jag skulde alltså hava fågeln bragt i land. Jag har respekt för en trannäbb, och lösningen blev, att jag tog av mig tröjan och slängde den över tranans huved. Sen fick jag tag om dess hals, strax under huvedet, och då var det bara att ta den under den andra armen och bege sig genom mossen igen. Jag säger "genom", för "över" var det inte. Det var i dy och vatten till skrevet, och nu utan armarna till att hålla balans.

Hemma svepte vi en filt runt tranan och kom altet in i ett påslaken. Sen fick vi turas om att hålla fågeln, et grepp runt kropp och vingar och ett grepp kring halsen, så att den inte skulde börja kämpa och ställa till det för sig själv. Villtvården tillkallades och kom och hämtade upp den. Nu är tranan hos Magnus i Bromölla och för en stund sedan ringde de och berättade att tranen inte har brutit något, kan stå, men än så länge föredrar att ligga. De kommer rensa och torka ut såret och sen får vi se om de mener, att den kan återhämta sig. Jag kan till detta tillfoga, att jag ett flertal gångar har sett både enfota, halvandetbenta och halta tranor, som har gjort turen från Sydeuropa till Norden, så jag mener bestämt, att den har an bra chans till att klara sig.

ST¨ANGT RESTEN AV MÅNDAGEN 29 MARS

 

Resten av dagen har jag stängt, så man får nöja sig med tranorna. Kortet ovan är tagit tidig morgon 26 mars. Fördelen med att anlända tidigt är att tranorna står mycket nära, ner til runt 25 meter, och då är det nära nog för min del. Dessutom är det väldigt glest med folk sådär dax, om även det är ett bekymmer man har.

24 MARS MATNING PÅGÅR OCH STORT TILLSTRÄCK

Skisser från i går och i dag. Invitation till parning (th.) är en svår ställning att få koll på, men ett par nya detaljer fick jag syn på: Fågeln presenterade inte den röda huden vid näbben och det verkar vara ganska genomgående, att det kommer en liten springa i fjäderdräckten diagonalt vid grunden av halsen. Fågeln till vänster håller på med något, är tydligtvis upphetsad (den präsenterar sin röda nacke), men jag kan inte direkt pricka in beteendet, vilket jo är interessant. I mitten vanligt "Stoltserande".

Fast det mulnade till under eftermiddagen har många tranor sträckt in. Insträcket stod på även efter att det hade mörknat. Så sent som kl. 19:30 kom ett trettiotal in österifrån, som det akkurat gick att urskilja tack vara att en spricka i molnen lät månljuset skina igenom. 

Jag var ute för att räkna dom i kväll, tranorna, och mötte våran ordförande i fågelklubben, Nils Waldemarsson. Snart hade allt folk utom vi lämnat; sen anlände en journalist, som frågade om hon fick sátta på os microporters. Det gick vi med på, men jag får säja, att jag omedelbart var så upptagen av huruvida den lilla svarta tussen i min krage var "smitt-säker", att jag först sent förstod, att hon var från SVT-syd. Det var kanske lika bra det, för när man inte vet, att man risikerar hamna på TV blir man inte nervöst uppspelt. Det blev säkert bra - och tur var det, att Nils var där. Det lär väl bli något inslag från Pulken då, i närmsta framtiden. 

Jag lämnade innan räkningen riktigt var över - jag hann bli jättekall av den stadiga västvinden, men när jag cyklade hem var räkningen på över 6000 tranor. Ur dessa avlästes två stycken färgmärkta.

Även i dag rastade en ägretthäger och under förmiddagen hördes årets första storspov - och det var en storspov, fast man ska akta sig för staren, som sitter på mitt tak och härmar ladusvala. Lätet kom från en fågel som flög runt över Pulken (jag hade inte kikaren med ute för tillfället). 

Änderna är fortfarande ganska glest repräsenterade. I centrala plurran rastade ca 10-12 krickor och ett trettiotal gravänder. Fågeltornet är stängt av corona-skäl, så det är ganska omöjligt att få koll på vad som rör sig i syd-Pulken, lite ser man, men någon överblick går det inte att få. Det hjälper inte, att vassen har blivit så uppväxt i centrala Pulken. Där det tidigare brukade vara ganska låg vegetation av fackelblomster och andra lägre sumpväxter står nu bladvassen hög, så om jag ska räkna änderna i syd-Pulken får jag tänka ut något annat.

22. MARTS 2021

22. marts 2021

En dag med høj himmel og sol. Traner er kommet ind højt ude i øst hele dagen, har hvirvlet rundt mod den halve måne, som overvejede de hvad de nu skulle. Ja det var vel præcis hvad de gjorde. Nogle landede, andre tog sig sammen og fortsatte nordpå i kileformation. Mange af disse sidste er nok gået ned på markerne oppe mod Hovby og Ripa.

Aftenens indflyvning var langvarig. Jeg havde egentlig tænkt mig at gå ud til fugletårnet, men så ringede Evert og sagde, at han havde set seks sølvhejrer flyve ned mod Yngsjön. Det syntes jeg var en udmærket anledning til i stedet at cykle den vej over. Det blev en rigtig fin tur i skumringen. Langs Härnestadsvägen stoppede jeg og afsøgte skovbrynene. Det tog ikke lang tid før jeg fik øje på en elg, som i  det røde aftenlys fik en helt ejendommelig violet pels. 

Selv efter solnedgang stod endnu hundredevis af traner på markerne ned mod Yngsjö Kapell, og sydfra kom en stadig strøm af traneflokke. Mellem tranerrne gik enkelte sangsvaner, grågæs og rådyr og tre elge lå og tyggede drøv i en vinterrapsmark. Over Yngsjön svirrede 1300 stære. 

Jeg nåede tilbage til Pulken i mørkningen og selv da fortsatte tranerne med at komme ind, nu fra nord. Evert, som talte dem kom frem til 5300.

VELKOMMEN I STALDEN!

Traner på forårshimlen, der er fløjet en del til i dag.

 Nå. Nu har jeg indrettet stalden til galleri.

Jeg holder åbent, og håber at se en masse mennesker, otte ad gangen. 

Sidste år tænkte jeg, at nu bringer jeg dét offer for at slå pandemien i gulvet. Det gik jo ikke bedre end godt, og i år er det et spørgsmål om at finde ud af, hvordan vi får det til at gå trods alt. En vigtig drivkraft for mig er også, at det, som sagerne står, vel nok aldrig har været vigtigere at slå et slag for Øresudnsregionen. Insistere på den, og på dansk-svensk integration, så "de lokal-nationale" kræfters stædige insisteren på at lukke sig inde i stadig snævrere territorier bliver gjort til skamme. Her må jeg citere Kliche´:

Vi opfandt den sikre sikre boks, vi er bodyguards

Vi har glemt hvad der er indeni men vi er konstant på vagt

Og dag ud og dag ind, ingen trænger ind

Vi ser i vores video, er der nogle

Sorte skygger

Vi går i aktion

Det ville være rart hvis vi kunne få vore egne bodyguards

Men vi må blive hvor vi er

Vi er bodyguards

Nu skal I bare se et par billeder af årets forårsudstilling, de er taget under ophængningen, så det hele er ikke på plads. Det er jo lidt anderledes forhold end normalt, men hvis en stald var god nok til Guds Moder skulle jeg være et skarn, hvis ikke også jeg kunne tage til takke:

Det er faktisk lige ved at være lidt hyggeligt.

Det blev især  ret ok, efter jeg fik sat lys op.

Jeg har altid undret mig over hvad alle hesteskoene er der for. Jeg troede egentlig det var pynt, men i virkeligheden sidder de, så man kan skyde rafter igennem og spærre en hest og en giraf, eller måske snarere en okapi, inde.

STÄNGT I DAG OCH I MORGON

 

Under senaste dagarne har vinden varit hela varvet runt, och när det inte har regnat, har mörka moln hotat. Det har därför varit omöjligt att hava alster hängande ute. Jag måste hitta på något annat, så det blir paus ett par dagar.

Här är rikligt med tranor. Den 13/3 övernattade 920. Under dagen födsöker de på fälten här runt om, gärna ner mot Yngsjö Kapell. Matningen har inte börjat än, så dagtid ses bara ett fåtal i Pulken. Om man vill se tranor här är det soluppgång eller skymning som gäller. Ett fint alternativ till att skåda tranornas kvällsinflygning till Pulken är parkeringsfickan ut med väg 118 strax norr om bron över Helge Å. Därifrån överblicker man Yngsjöns vasshav och man ser tranorna flyga mot Pulken med kvällshimmeln som bakgrund. Om man vill se band av tranor flygande mot röd himmel, vilket även lär vara en favvis bland fågelfotografer, är det där man ska stå.

Ett bekymmer är, att det numera ligger två døda fåglar i kärret. Jag misstänker fågelinfluenza. Den ena går det inte att se vad är, då den ligger i vattnet och har trampats ner i dyn av trutar och kråkfåglar. Den andra är en grågås. Denna stod till en början ensam på den närmare sidan av kärret, medan maken låg ute på vattnet och alla andra gäss stod på bortra sidan. Detta är typiskt för sjuka fåglar. Jag har även upplevat beteendet hos sjuka tranor, så när jag ser sådant förvänter jag, att fågeln dör inom kort - egentligen interessant, att den sjuka fågel isolerar sig. Dagen efter hängde gåsen med vingarna, som om den inte orkade att hålla dom uppe på ryggen. Sisst på dagen var den död.

I går var jag en sväng nere på kusten. Från Juleboda till Friseboda räknade jag in 267 alfåglar, vilket är ganska många. Som mest rastade de långt ute, men enstaka lå helt inne under kusten och jag fick bevittna på nära håll hur en grupp på fyra hanar hade ett mycket kontant sätt att kurtisera en ensam hona: Hon försökte allt vad hon kunde att komma undan genom att dyka, men hanarna följde efter och försökte tydligen utmatta henne, så att de kunde komma till att para henne. Det var inte mycket luft hon hann få i sig och ingen chans till att lyfta fick hon heller. Jag vet inte om de lyckades.

ÅRETS VÅRUTSTÄLLNING ÖPPNAR PÅ LÖRDAG

Tranor på väst-Pulken 8 mars 2021

Årets vårutställning på Pulken öppnar på lördag den 13 mars. I år blir det utomhus i trädgården och ibland blir det pop-up utställning och live-måleri ute vid Pulken, t.ex. på parkeringen eller på Graften-vallen nära utemuseet. Håll ett öga på min blog, där sådant vill bli annonserat.

Senaste dagarna har varit vårlika här. Viporna står i ängen och niger så att stjärtmönstret blänker till, och den tegelröda undergumpen flashas. Speciellt gårdagen var skön, solig och nästan vindstilla. Nyckelpigorna har vaknat och kryper runt mellan mina dubbla fönster och försöker hitta en väg ut. Flugorna solar på husmuren. Min enda invänning är, att det är väl torrt. Vattenståndet är förhållandevis lågt med tanke på datumet. Just nu är det fint,men det kan bli knepigt med vatten i april, om inte vi får ordentligt med regn snarast.

I dag, den 9 mars har tranor sträckt in från sen förmiddag. Man upptäcker dom gärna på ett speciellt långt och ljust rop uppe från himmeln. De kommer in högt uppe från ost, glider mot vinden och cirklar sen ner, med hängande ben. Just nu kl 13:30 står 72 stycken på Pulken och många fler står utspridda på fälten ner mot Yngsjö Kapell. 

Kricka och bläsand har anlänt och et fyrtiotal starar trillar runt i ängen, tar tur om att vara längst framme i flocken. Gravänder är här, sånglärka och grå- och bläsgäss. Det håller på att dra igång.

INFORMATION OM ÅRETS UTSTÄLLNING:

PLATS:

Härnestadsvägen 127, i trädgården (200 m öster om Pulkens P-plats), ibland live målning ute vid Pulken.

ÖPPETIDER:

13/3 – 18/4 10:30-16:30 Ändingar kan förekomma, kolla därför www.carlchristiantofte.blogspot.com